The dream is over

The dream is over. Tyvärr är den liberala drömmen över. Den satte krokben för sig själv med sin invandringsvurm. Invandringsentusiasmen nådde hysteriska höjder. Inga fakta fick stå i vägen. Ingen fick ifrågasätta simulerad apati. Ingen fick ifrågasätta "nyanländas" ålder.
Inget fick problematiseras. Journalister skulle ta sitt "ansvar" med ett mål i sikte: inte gynna SD. Anti-liberaler gläds kanske åt liberalismens/västerlandets självmord. Inte jag.

Med "liberalism" avses principer som hyllas eller hyllades, men som ständigt sveks av invandringsentusiaster och feminister. Med "liberalism" avses även individuell frihet och en anda av frihet. Ett slags livsstilsliberalism, så länge den inte skadar någon annan än utövaren av den.

Naturligtvis är det svårt att precisera när en livsstil övergår från att enbart skada utövaren till att skada omgivningen.  Det är en delikat balans. Men vi klarade den hyggligt ett långt tag tills besattheten av
invandringen tog över.

När vi började importera kulturkrockar och hederskultur och annat som står i opposition till vår livsstilsliberalism.